Ca 110 km, 1400 höjdmeter
Idag ska vi till Hobbiton! Vi har bokat turen kl 10:05 och behöver vara där runt 9:40 för att lösa in biljetter och hitta cykelparkering etc. Då vi bor ca 15 km från platsen åker vi från Eldonwood B&B vid 08:30.
Det är en fin tur ut, vi har också medvind vilket tillhör ovanligheterna här. Den sista biten är rena idyllen med de där gröna kullarna man sett på bilder från Nya Zeeland. Så jäkla fridfullt och härligt att få starta morgonen så här!
Det går lite fortare än vi trott att trampa hit även om den sista biten består av några backar som bromsar upp farten. Nu är jag som ett barn på julafton, jag har sett fram emot detta länge.
Vi sätter oss i bussen som tar oss till Hobbitlandet och sötchocken är ett faktum när vi är framme efter 2 km. Så jädra tokgulligt! Jag tjatar hål i huvudet på Ulf om mina små Gandalfs, Frodor och resten av gänget och springer runt bland de charmiga minihusen. Här vill jag flytta in!
Lustigt, jag är normalt inte så mycket för såna här turistprylar där alla springer omkring på samma yta och fotar samma saker. Men här! Åh jag bara älskar stället och bryr mig inte att det är en massa folk. Det känns ändå inte crowded eller hysteriskt kommersiellt utan lite lagom. Jag skulle kunna lägga upp 3000 bilder på de små husen😃
Vi äter lunch i Hobbitrestaurangen och dricker Gingerbeer. Jag är på superhumör när vi ska börja trampa våra nästan 10 mil och 1200 höjdmeter. Och det behövs för det börjar regna så snart vi lämnar gullelandet och de annorlunda varnings-toaskyltarna bakom oss.
Okej, vi ska köra Waikato River Trails till Whakamaru. Den första sektionen av denna trail är supernice. Fina vyer och det går att köra på i hyfsad fart. Även fast det regnar rejält och är rätt kallt.
Sen börjar det. Sektion 2 . Vi hade missat att kolla svårighetsgraden på denna vilket ju är en tabbe.
Det börjar med en djungelbana, som är jättefin och till viss del går att ta dig fram på. Men – sen spårar det fullständigt och trailen är bara grova rötter, stenar, vulkanserpentiner i bushen och oframkomliga stigar med de cyklar vi har. Det är bara att hoppa av och gå några kilometer, släpandes upp och ned med våra tunga cyklar på dessa hala små djungelstigar i hällregnet.
När sektionen äntligen är slut är vi också det. Vi ger upp trailen och letar oss upp på asfalten, det kommer ta tid att komma fram idag och klockan börjar dra iväg. Det är freezing cold, Garmin visar 14 grader. Det är småvidrigt när man är helt genomblöt och inte har något val än att fortsätta i samma stil några timmar till. Bra prövning av både det ena och andra får jag säga.
Vi går in i nåt sorts ”prata-inte-med-mig-bara-trampa”-mood” och när vi har 3 mil kvar är det duggregn istället för hällregn. En kisspaus gör susen och vi får ett par nedförskörningar den sista biten till Whakamaru. Ulf blev redan förkyld av den dyngsura turen häromdagen så jag undrar hur det här kommer bli då vi är väldigt nedkylda.
När vi kommit till dammbron i Whakamaru ringer vi vår värd på B&B- stället och de erbjuder sig att hämta oss med sin bil o släp eftersom de bor längst uppe på ett väldigt högt berg. Vi tackar mer än gärna ja och njuter av bilfärden. Det är en jättebacke som nog hade tagit knäcken på oss.
Alltså, det här stället – Ribbonwood B&B– uppväger allt skitväder idag. Utsikten⭐️ Värdarna⭐️ De hade till och med lämnat ett meddelande tidigt på dagen om att de var oroliga och erbjöd sig att hämta de regndränkta svenskarna var vi än befann oss. Snacka om gästvänlighet!
Vi får möjlighet att äta tillsammans med dem, låta dem smaka saltlakrits och prata om allt möjligt. Så nice! Summan av detta plus Hobbitland = dagen blev totalt sett en superupplevelse. Vi somnar nöjda och ser fram emot en morgondag med uppehåll. Fast Ulf hostar ännu mer🤧
Cyclingmary 