Karakoram Highway – höghöjdscykling coming up!

I flera år har jag suktat efter den. Min absoluta drömcykelväg, Karakoram Highway. Världens högst belägna asfaltsväg mellan Pakistan & Kina. 4 700 meter över havet i bergsmassivet där berget K2 ligger, lite sydväst om Himalaya.

Det här är en episk cykelrutt som jag snöat in fullständigt på. Jag har gett mig tusan på att få uppleva denna väg på cykel nån gång i livet – jag bara måste dit. Det är som att det är förutbestämt på nåt sätt.

Nu har jag inte tillräckligt många rumsrena glädjeord för att beskriva vad jag känner för faktumet att jag ska få göra det här på riktigt. Min dröm. Min väg. Min cykel. Min kropp. Min verklighet. I september. Det här är ett enda megastort WOW!!

Karakoram Highway listas lite här och var som ”en av världens farligaste vägar”. Mest för att den slingrar sig på ett utmanande sätt bland höga berg, utan vägräcken och med varierande kvalitet på vägunderlag. Ja, ni ser ju på bilderna att det verkar lite knixigt på sina håll. Vid dåligt väder blir vägen omöjlig att köra men det är mestadels under senhöst och vintertid. När vi är där kan det möjligen trilla ner stenbumlingar längs bergskanterna men man får väl väja och se upp på de ställena😊

Pakistansk rondell?

Karakoram Highway – the way to go;

🚩 Gilgit/Pakistan -> 7 sep🇵🇰
📍 Kashgar/Kina -> 18 sep 🇨🇳
🏁 Bishkek/Kyrgyzstan -> 26 sep 🇰🇬

Distans: ca 100 mil (8 mil/dag) ▪️ Höjdmeter: ca 13 000 ▪️ Högsta väghöjd: 4 700 höjdmeter

Karakoram

Att cykla här är inte farligt på något sätt så länge man håller sig upprätt. Området är konfliktlöst och riskfritt att röra sig i. Det kan dock uppstå en del frustration vid de gränsövergångar vi passerar, för att det tar tid och att arbetsgången kan upplevas ineffektiv och gammalmodig. Rutten går över 3 länder i ett geografiskt område med mycket historia och tidigare konflikter av olika slag. Mycket känslor in the area!

Vägen spelar fortfarande en central roll för transporter mellan olika knutpunkter i det annars otillgängliga området.

Behöver jag upprepa att jag är tokexalterad över att få göra det här? Bara tanken på att få trampa uppför – och längsmed dessa vackra, slingrande och utmanande bergstoppar får mig att göra volter hemma i soffan.

Happy!

Att hoja dessa dryga 100 höghöjdsmil i gränslandet mellan Pakistan, Kina & Kyrgyzstan – jag vet att det kommer vara bland det häftigaste jag gjort. Och då har jag inte direkt suttit still övrig tid av mina levnadsår.

Vi reser med proffsiga arrangören Redspokes från England. De tar hand om packning, ruttplanering, mat plus inkvarteringar på boenden varje dag. På denna typ av resa är det en fördel att åka i grupp, det blir smidigare mot att åka på egen hand i passkontroller och såna där formaliaprocedurer. Ibland behöver man också åka buss mellan olika punkter där det inte är okej att cykla. Det här innebär att vi kommer att kunna fokusera helt och hållet på att trampa, vänja oss vid höjden och ta in den häftiga miljön. Resan görs under 3 veckor i september – som är en vädersäker period.

Hunza Valley

Vad är det som är så fascinerande och lockande med den här rutten kan man undra?

Förutom den vackra bergsmiljön triggas jag av den kroppsliga utmaningen det innebär att cykla på den här höjden. Det är ju liksom inget man gör till vardags. Ramberget i all ära men här snackar vi hardcoreberg! Som högst har jag tidigare cyklat i Anderna på 3 200 meter -det här är ju en bra bit till. Vill man cykla höghöjdsasfalt kommer man inte högre upp än så här i världen. Episkt så det heter duga!

Tjusningen är att det är högst oklart hur kroppen fungerar i ansträngning på så hög höjd. Det kan gå hur som helst, det går inte att veta innan jag varit där och gjort det. Jag gillar verkligen att testa mig och att lära känna mig själv på nya sätt, både fysiskt och psykiskt. Att utvecklas – det är huvudgrejen för min del helt enkelt. Förutom att få se hur folk lever i dessa områden och få inspiration av dem och deras sätt att hantera livet.

Det räcker kanske med att titta på videon & bilderna här för att fatta varför det här är en mytomspunnen cykelrutt och ligger topp 3 på min bucketlist!

En av de grussektioner man kör, Shimshal Valley

Man får inse att det krävs bra kondition och form för att kunna cykla denna rutt och jag är av uppfattningen att man inte ska ta varken kropp eller andra förutsättningar för givna.

Kondition är en färskvara och vad som helst kan faktiskt hända. Man kan bli sjuk, bryta sig sönder och samman osv. Vill man göra en sån här grej och har möjligheten till det – då är det baske mig läge att göra det nu. Just do it om du kan och vill! Jag är ju inte den som sitter på ålderdomshemmet och gaggar om allt jag ångrar att jag inte gjorde – som jag egentligen hade velat göra. Nä, bättre att tänka att livet ska levas idag – i morgon kan det vara försent.

Jag återkommer självklart till denna resa framöver. Just nu är huvudbryn vilken cykel som ska få hänga med på det här äventyret, valet är mellan cx eller mtb. Tyvärr är inte utväxlingen riktigt rätt på någon av dem för denna typ av tur så det är något att klura på. En gravelhoj hade varit bra att ha …

Det kommer att hända en hel del andra roliga saker att skriva om innan det är dags att ge sig av. En tävlingssäsong bland annat. Men det är ju rätt givet att jag ser det här som en höjdargrej att blicka fram emot under det här året!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.