En dryg månad har gått sen resan på Nya Zeeland. Ibland var det svårt att veta om biketouringen egentligen gav något resultat för cyklingen, det gick ju inte direkt med toppfart om dagarna därborta.
Men woooh – det var en fin belöning att sätta sig på vintercykeln hemma igen. Det var som en RedBull-reklam – en känsla av att ha vingar & flyga fram! Precis som när man plockar fram racerhojen på våren och inser hur lätt det är. Att få köra på en lätt crosshoj, utan packning & med vinterskor var verkligen en ny upplevelse. Jag har aldrig tidigare njutit så mycket av att vintercykla som denna månad.
Att dessutom få göra det i klunga, med så många andra cyklister – det har varit en riktig go´känsla att få umgås med bra sällskap på helgerna.
Foto 2& 3 ovan Morten Bruhn, Kungsbacka CK
Mattila Fatbike Marathon
Förrförra helgen gjorde jag nått nytt & kul – jag åkte jag upp till Mattila ovanför Torsby, för att köra Mattila Fatbike Marathon.
Det här hade jag sett fram emot att få göra. Kul att få testa en ny cykelform!
Tyvärr har ju vintern inte riktigt varit sig lik i år och den annars så snösäkra lilla orten var snöfattig. Arrangörerna hade en riktig utmaning i att skrapa ihop tillräckligt mycket snö för att det skulle kunna bli ett race och gjorde ett superjobb med att lägga en 8 km slinga som var snöfylld hela vägen.
Det var premiär på Fatbike för mig och det gick ändå rätt bra tycker jag. Dessutom fick jag snabbt mersmak att komma tillbaka. Förhoppningsvis kan jag hjälpa till att locka lite fler tjejer till eventet så att vi kan få en egen tävlingsklass, nu var vi för få så det fick bli att köra i motionsklass med herrarna. Inte fy skam det heller såklart!
Det var rätt likt mountainbikekörning, med lite andra egenskaper på själva cykeln men fullt jämförbart. Jag kan tänka att det är skillnad om det är djupare snö, då får man kämpa lite mer än vad vi behövde göra nu men det var nog perfekt för mig som en premiär. Det var lite halt här och var vilket gjorde att jag gled i backen en gång och sen hamnade jag i diket i en utförskörning. Haha jag kände mig lite som Bambi stundtals men det var väldigt roligt att sladda omkring på denna hoj.
En bonus var att det kändes bra i backarna – där kändes det att alla mil på Nya Z gett något för benen. Mountainbikeproffsiga Åsa Erlandsson rockade runt banan och körde solo i mål i motionsklassen. Hon förtjänar helt klart en tävlingsklass så hon kan få sin guldmedalj tycker jag som nöjd 2:a dam😀
Zwiftrace
Annat roligt jag pysslat med är att ha kommit igång lite med Zwift, som jag körde lite förra året men inte gjort sen dess. Det är ju alltid bäst att sätta igång ordentligt på en gång så vad passar bättre än att vara med på SweCuptävlingarna som går under vintern? Det är ett bombsäkert sätt att bli helt slutkörd och tvinga sig till träningsutmattning. Garanterat stenhårda race som innebär riktigt bra och rolig träning.
Hittills har jag kört 2 av deltävlingarna hos Specialized Concept Store´s träningscenter här i Göteborg. I denna träningsgrotta har vi riktigt härliga kvällar med starka cyklister som samlas för att kötta – det är grymt inspirerande att få umgås på det här sättet och det är alltid bra stämning i denna samling vill jag lova. Peppen är total!
Det första racet var ju en chock för benen som bara hade semestercykling i sig – här krävs det ju rapphet och tokkörning, vilket inte alls fanns där vid första tillfället.
Men skam den som ger sig – bara se detta som ett klockrent sätt att pusha sig till max! Bättre intervallträning går inte att få och jag ser det som bra träningstillfällen utan förväntan på något direkt resultat. På tävling 2 i veckan kändes det ändå bättre och jag slutade på tiondeplats. Det är ett steg i rätt riktning och det kan bara gå bättre och bättre tänker jag – väl medveten om att det finns många riktigt starka tjejer därute som är proffs på det här med Zwiftrace. Nästa lopp går den 20 februari.
Malliscamp
För övrigt är det bara att blicka framåt, just nu ser jag mest fram emot att det stundar ett träningscamp på Mallis i påsk. I år ser jag fram emot det mer än någonsin, jag kommer ha en utmanande period på jobbet fram till dess så det är en bra motivator att ha ett träningsläger med ihållande träning inplanerat då. Där blir det mycket fart och klättring i fokus – perfekt att bygga på med inför säsongen.
Det är väldigt lätt att längta till Mallisdagarna, att få köra racercykeln och ha en massa andra starkingar att hoja med – det är vad jag kallar träningskvalitet. Det bästa sättet att utvecklas på är ju att umgås med de som är lite (eller mycket) starkare än du själv. Du tvingas att utmana dig ordentligt. Det gäller i livet som sådant och även när du vill bli starkare, snabbare & säkrare som cyklist. Om du bara gör som du brukar kommer du få samma resultat som du redan fått.
Det kan kännas läskigt och det är alltid lättare att låta bli att göra annorlunda men vill du bli bättre finns det inga genvägar:
– Våga haka på de snabbare, om än för bara en liten stund!
– Våga bli avhängd!
– Våga bonka!
– Våga riskera att få köra hem själv (se det som möjlighet till reflektion)!
En bra grundregel är att ha nåt sockrigt i bakfickan och att memorera vägen tillbaka där du kom ifrån så du inte kör vilse. Gör du bara det så finns det inga hinder. Det bästa du kan ge dig själv är möjligheten att utsätta dig för nya situationer och utmaningar.
På köpet kommer du bli lite starkare, modigare, bättre på att acceptera motgångar & öka din förmåga att vara en looser för en stund. Sen är det bara att dra lärdom och våga igen – det utvecklar styrka på riktigt!
Jag vill också säga att det även är fantastiskt att cykla med andra där jag är den starkare och kan hjälpa andra som vill utvecklas att göra det. Ge och ta är ett bra motto i sammanhanget tycker jag.
Vad mer händer framåt? Jodå, jag har lite andra roliga saker på gång också men det återkommer jag till framöver. Nu fortsätter jag lyfta vikter på gymmet, köra intervaller på veckorna, Zwifta och köra distansträning på helgerna.
Vi fortsätter hoppas på en mild vinter så det känns uthärdligt att trampa därute!
Cyclingmary 