Cirka 125 km 1500 höjdmeter
Klockan 05:40 vaknar vi med hjärtat i halsgropen. Någon sorts alarm tjuter i hela den annars döda orten Benneydale. Första tanken är att grannarnas julfest har spårat ur, andra tanken att någon vulkan fått ett utbrott. Alltså det tjuter som det gör på första måndagen i månaden hemma då man kör Hesa Fredrik. Helt Galet!
Oavsett vad så tänker jag att om vi ska göra något borde det springa omkring skrikande människor i byn. Men nä, de enda människor vi hör är grannarna som fortfarande partar. Ulf kommer med lösningen på vad detta är – brandlarmet på brandstation, tre hus bort, har gått🔥
Men va?! Ett brandlarm som väcker hela bygden på okristliga tider, varför då? Jo men det är logiskt här eftersom brandstationen bemannas av volontärt arbetande brandmän. Men några sådana ser vi inte röken av denna morgon🤔
Vi masar oss upp och gör frukost för att komma iväg tidigt, det kommer bli en lång dag. Vinkar hejdå till de berusade grannarna och ger oss av.
Planen idag är att köra till starten av Timber Trail – vilket är 2 mil med mest uppförslut, sen ska vi köra hela trailen på 8,5 mil i skogsterräng och därefter avsluta med 2 mils transport till vårt boende.
Efter cirka 1 timme är vi vid starten av trailen vid Pureora Forest Park. Vi är förväntansfulla då vi verkligen sett fram emot att få köra här. Nu är det äntligen dags!
Precis innan vi ska ge oss av möter vi en familj som frågar ”har ni mat för 2-3 dagar med er i den lilla packningen”? Eh njae, det har vi ju verkligen inte och dessutom ska vi köra trailen på en dag svarar Ulf. De glor på oss och kvinnan säger ”lycka till”😂
Hela det här inlägget är från nu att likna vid en hallelujahyllning till Nya Zeelands cykeltrails. Det vi får uppleva denna dag är det grymmaste som går att få i cykelväg, som iallafall jag kan föreställa mig. Solen skiner, fåglarna kvittrar och Timber Trail är helt jävla fantastisk. Hela dagen och varje tramptag som det tar för oss att köra den.
De 8,5 milen på trailen är inte tråkiga någongång, det händer något hela tiden. Miljön byter skepnad från tät regnskog till hemmalik björkskog det kommer broar, backar, stenar och trailen är ihopbyggd på ett otroligt sätt. Uppmärkt med skyltar så man hittar rätt. Episk.
Video från djungelturen. Så coolt!
Starten från detta håll är rätt kuperad så det tar ett tag innan vi kommer till den första hängbron på trailen, det är en handfull längs hela rutten. Broarna är stabila men vajar i vind och då man kör på dem så helt oläskigt är det inte.
Ännu en bro
Som sagt, hela den här dagen är bara rent nöje. Jag upplever livslycka och känner mig hög på Timber Trail. Jag vill aldrig åka härifrån.
Det enda kruxet är att det är annandag jul och det enda ställe som finns tillgängligt på vägen är stängt. Det finns noll vattenhål eller någonstans att få i sig någon mat.
Bars har vi med oss så det är ingen fara men det är varmt och de två halvlitersflaskorna med vatten går åt.
Efter 4 mil kommer en campingplats vid sidan av trailen och vi viker av i hopp om att det finns vatten där. Vilket det inte gör men ett par snälla husbilscampare förbarmar sig över oss och bjuder på apelsin och lemonadefruit. Plus att vi får fylla på varsin flaska med deras tre gånger filtrerade regnvatten. De utnämns till dagens superhjältar!
Jag har så mycket bilder härifrån så jag skull kunna fylla halva internet med dem! Lägger upp ett bildarkiv när vi är hemma igen.
Sista delen av trailen går mest utför, dock är det väldigt mycket sten så det är en skumpig upplevelse att ta sig till slutet. Våra cyklar är bra men det hade varit nice med lite dämpad framgaffel för att få ut max av den biten.
Vi håller på i dryga 6 timmar med att ta oss igenom Timber Trail.
Den här dagen är som att cykla runt i en slags kuliss, det är stundtals overkligt och så vackert att det känns riggat. Men det är det inte och jag får nypa mig i armen för att ta in all häftig miljö runt mig. Det är som att köra omkring i ett stort växthus med hundra olika miljöinslag och det är så naket, tillgängligt & välkomnande. Hade jag varit cykelpoet hade jag garanterat skrivit en dikt om Timber Trail.
När vi kommit till avslutet och anslutningsorten Ongarue ser jag en skylt på ett ställe som säger ”Cola”. Det ser stängt ut men en mansröst ropar ”come in” och den bruna bubbeldrycken är ett faktum.
Mannen i fråga är en riktig originallocal som gillar cyklister. Han verkar dessutom lite glad över att få umgås med oss en stund och han bubblar på om allt möjligt. Ulf får sköta snacket, Colan smakar himmelskt gott efter denna tripp och är det enda jag bryr mig om. Jag plockar ut en till ur kylen och klunkar i mig den också innan vi åker.
Efter 8,5 timme inkl transportcyklingen landar vi först på McDonalds innan vi kliver in på vårt boende Rangorua Heights i Taumarunui.
Vi är rejält trötta men överlyckliga över att ha fått cykla denna galet vackra, coola, mytomspunna trail. Det här är en klockren 10-poängare, utan tvekan.
Egentligen skulle vi ha bott ute på trailen, på ett av de två boenden som finns längs rutten men de hade stängt över jul. Därav att vi gjorde den på en dag. Det är rätt offensivt – även om det gick!
Det ultimata hade varit att köra Timber Trail på en mtb för att kunna gasa på i nedförskörningarna. Våra touringhojar är lite stumma, har bockstyre och aningen smala däck för att få ut max i den terrängen. Dessutom kör vi ju med packning så skulle man ta bort även den hade cyklingen varit 100%.
Timber Trail är ett stort knallrött❤️
Cyclingmary 