Cirka 90 km 1100 höjdmeter
De roliga turerna avlöser verkligen varandra. Idag ska vi köra del 1 av 2 på The Forgotten World Highway.
Det här är en rutt vi läst en del om och nu äntligen ska få cykla. Den är totalt 18 mil lång och rätt kuperad på sina ställen. Framförallt är den inte så trafikerad och ska bjuda på fantastiska naturvyer.
Att bara döpa en väg så här är ju så legendariskt snyggt så man vill börja cykla på en gång!
Vi lämnar boendet i Rangoroa Heights i Taumarunui vid 9-tiden. Det här boendet var, som alla B&B vi hittills bott på, väldigt bra. Supergästvänliga värdar, bra sängar, fräscht rum och toppenfrukost. Bonus här var att vi fick se lysmaskar i deras trädgård på kvällen.
Jag måste verkligen slå ett slag för B&B igen – vilket bra sätt att få lära känna landet mer än om man bor på ett opersonligt hotell. Man får en inblick i hur det är att bo här och träffa så trevliga människor. De är så måna om att man ska vara nöjd och gör ofta vistelsen till en upplevelse i sig.
Vi hade absolut inte kunnat cykla på det sätt vi gör och inte heller se de saker vi ser om vi bara velat bo på hotell då det inte finns överallt. Det hade blivit styrt till de lite större turistanpassade ställena och det är vi inte ute efter på denna tripp.
NU! Nu startar vi vår kommande 2-dagarstur på Forgotten. Nu lämnar vi civilisationen och åker in i en förglömd plats där det inte finns affärer, internet, knappt nån trafik osv. Bara en storslagen natur och fritt gående boskapsdjur i massor.
Wow! Här får vi verkligen möta den bild vi haft på näthinnan om hur det är i Nya Zeeland. Naturintrycken är magiska. Det här är som att cykla omkring i en enda stor vykortssamling. Varje krön ger mersmak och orden ”men åhhh kolla vad fint det är” har aldrig varit så välanvända. Och det stämmer, det är verkligen ingen trafik utan det är osannolikt tomt på vägen.
Backarna avlöser varandra, en del är riktigt tuffa med dessa cyklar och packning men vyerna gör att det går lätt att trampa ändå. Man vet aldrig vad som väntar däruppe annat än en fin utsikt så nyfikenheten är större än surheten i benen.
Den första etappen av Forgotten går mest på asfalt, bara 12 km är grus. Vi kör från ”rätt håll” så vi får grusvägen i en lång utförskörning. Det är rolig körning då cyklarna funkar kanon på det underlaget.
I det här ögonblicket undrar jag – är detta på riktigt? Finns det såna här ställen på jorden och att jag får vara just där, vilken jäkla cykellyx! Det är verkligen breathtaking vyer varje jäkla dag här.
Cirka 7 mil in på vägen kommer vi till den första tunneln, Moki Tunnel, även kallad the Hobbit Hole. Här möter vi en bilist (en av dagens väldigt få). Han är snäll och fotar oss vid den ena änden.
Det är sen inte så långt kvar till Whangamomona där vi ska stanna för natten. Vi hinner få lite fler gröna vyer och fina utsikter innan cyklingen är över för dagen.
Så kommer vi då fram till det kultförklarade hotellet Whangamomona Hotel. Stället med mat & säng, det enda på hela rutten. Därinne sjuder det av liv och det är rätt mycket folk, som man inte förstår var de kommer ifrån eftersom det inte är fullt av bilar utanför. Och inte cyklar heller. Inte var de på vägen heller så deras uppkomst är ett olöst mysterium.
God öl, bra stämning och toppenmat. Här är det lätt att trivas! Men va, det finns ingen nätuppkoppling? En del ser förvånade ut när receptionisten förtydligar att det är så på riktigt. Och ja, året är 2019.
Ingen sitter och fibblar med telefonen på bygget däremot dricks det vääääldigt mycket öl på en del håll och försäljningen går fint för hotellet🍻
Whangamomona är ett litet samhälle som har utsett sig till en egen republik så här kan man få en stämpel i sitt pass mot en peng. Bara pynta och få den på pränt!
Vi är så nöjda även med den här dagen. Det är så vackert och rofyllt här. Vilka vyer! Vilken cykling! Och i morgon fortsätter det, vilken oerhörd lyx att få uppleva detta på ett sådant sätt vi får göra.
Cykeltouring är grejen, kom ihåg det😍
Cyclingmary 