Cirka 140 km och ca 1200 höjdmeter
Vi har haft två dagars vila, en av dem i New Plymouth (som var slutdestination på Forgotten World Highway) och en dag som transport i buss till huvudstaden Wellington.
Dagen i New Plymouth var riktigt soft, vi cyklade ner på stan längs med vattenlinjen och samlade våra sista kilometrar till ”Rapha Festive #500”. Gick till Ozonecoffee och fick en finkaffe från deras rosteri. Det var väldigt bra väder så vi hamnade längs vattnet och åt lunch på en uteservering innan vi åkte tillbaka till vårt B&B och hängde resten av kvällen.
Bussfärden i måndags tog 7 timmar. Lustigt. Allt ser nära ut på kartan här men i verkligheten är avstånden rätt långa och tar mycket längre tid att förflytta sig mellan, mot vad man tror. Nya Zeeland kan verka litet men upplevelsen av landet är inte alls det. Det är så mångsidigt och i och med att det är mycket berg och slingriga vägar påverkas tidsåtgången på transporter oavsett färdalternativ.
Well, väl i Wellington har vi tre nätter på Travelodge hotel. Ett av de få tillfällen vi bor så och dessutom har fler nätter i rad på ett & samma ställe. Planen är att cykla Remutaka Trail plus fira nyår och göra lite annat i stan än att cykla. Vi bestämmer oss för att cykla på nyårsafton, -det ska man ju göra av tradition & vädret ser också ut att bli som bäst då.
Det är lite oklart hur mycket av Remutaka Trail vi kan köra då den ser ut att sluta på en plats som ligger otillgängligt och där det är svårcyklat på tillbakavägen. Vi är ju ändå lagda åt det optimistiska hållet så vi tänker att det löser sig nog, hem kommer man alltid😃
Sticker från stan vid 10 och efter en dryg mil och lite vilse-körning får vi hjälp av en Kiwi att hitta rätt väg till Trailens start.
Åh, dagen är ljuvlig. Sånt där härligt sommarväder där det är precis lagom varmt. Det här kommer bli en bra dag, det känns redan från start. Grusvägen längs floden är lättcyklad och tanken på att det är nyårsafton är bara glädje- att få en så fin cykling på årets sista dag, vilket bra avslut på 2019!
Efter några mil förändras trailen till att bli mer skogsorienterad med roliga hinder och tätare buskage. Man kör fortfarande längs flodkanten och på vissa ställen får man tänka på att inte köra för nära vänsterkanten så att man far ut i vattnet. Riktigt rolig körning med några luriga nedförslut som direkt övergår i en brant backe och växlarna får jobba hårt.
Det följer ett rätt långt parti med fin grusväg igen, som går på en gammal järnvägsbana. För bra för att vara sant, den här vägen är som hämtad ur en reklamfilm och är rena propagandacyklingen.
Cyklarna glädjerullar fram, solen skiner och fåglarna kvittrar. Det gör jag med och bara njuter av den här dagen. Som toppning kommer ett gäng tunnlar och förstärker må-bra-upplevelsen ännu mer. Så snitsigt och snyggt gjort ⭐️
Den Sibiriska tunneln är mer än 500 meter lång. Våra pyttelampor hjälper absolut ingenting då vi kommit en liten bit in i den. Känslan av att vara blind är fullständig. Jag provar att cykla långsamt men då jag kör in i väggen ger jag mig och kliver av. Jag går resterande bit och känner mig halvgroggy av totalmörkret. Här hade det behövts en pannlampa för min del. Men lättroad som jag är tycker jag det är askul och inget vi upplever inom cyklingen hemma direkt.
Direkt efter tunnel 4 kommer vi ut i en tokgrön dal och ser en bro. Hurra! En härligt snygg och lång hängbro som förgyller vyn till perfektion👌🏽
Det här är cykellycka på riktigt! Fantastiskt bra inslag på denna redan braiga trail – nu peakar nyårskänslan rätt upp i topp. Haha det måste vara något vajsing med mig, som blir så glad av såna här saker. En bro liksom. Hur många blir lyckliga av en bro egentligen 😂
På den här platsen har vi nu nått någon slags euforisk lycka och struntar i att klockan dragit iväg plus att det verkar vara svårt att ta sig hem härifrån. Vi kan vända tillbaka och köra samma väg hem men nej, vi bara måste köra i dalen så får resten lösa sig på nåt sätt. Det är sjukt fint att köra här och för oss finns det bara en självklar väg – framåt och utför.
När vi når botten tittar vi på kartan och konstaterar att vi nog får köra bort från Trailen och ta asfaltsvägen hemåt om vi ska hinna till vår bokade nyårsmiddag kl 21.
Sagt & gjort- vi kör en sista skogsslinga och sedan väntar 7 mils körning hem. Varav typ 3 mil uppför 😃 Solen steker, det är skitvarmt i serpentinerna och det saknas vägren så körningen där känns inte lika njutningsfull som i skogen. Vattnet är självklart slut och i vanlig ordning finns inte nåt ställe att fylla på med, på lång väg.
Jaja, bara köra på. Räddningen kommer efter cirka 3,5 mil då vi hittar en öppen kiosk och får fylla på med lite dricka och glass. Den sistnämnda är så god så den hamnar i hela ansiktet🍦
De sista milen har vi för en gångs skull tur. Vi har svag nedförsbacke OCH medvind. Det har aldrig hänt hittills sen vi kom hit. Vi är på hotellet 19:30 efter dryga 7 timmar på cyklarna. Bara duscha och dressa på klänningen för att gå på nyårsmiddag.
Den här rutten och dagen blev långt mycket bättre än förväntat, Remutaka Trail var en glimrande diamant som vi är så glada att ha fått uppleva. Rutten blev förvisso längre än planerat men den var värd varenda centimeter. Det blev en kanonavslutning på 2019🎉
Nu åker vi över till Sydön och avslutar denna Biketour med 5 etapper på Tasmans Great Taste Trail. See you 2020!
Cyclingmary 