Dag 16 Havelock – Mapua (Maungatapo Track)

Cirka 100 km 1100 höjdmeter

Planerad rutt

Vårt boende Kiwiss B&B låg lite före själva Havelock, fantastiskt fint vid bukten Mahakipawa Arm. Frukosten var grym och serverades utomhus tillsammans med några andra som också bodde där. Trevligt att sitta & småprata och utbyta upplevelser från Nya Zeeland och annat till frukost.

Frukosten på Kiwiss

Vi ska idag cykla till utkanten av Rabbit Island och är fortfarande uppfyllda av gårdagens cykeltur längs Sydöns kust. Det här känns ju fantastiskt lovande och som vi kommit till en ny liten värld att få upptäcka!

Trampar iväg vid halv 10 och har dryga nio mil att cykla idag. Sträckan i sig själv är ju en baggis men det är en del höjdmeter och då vi cyklar mycket på grusvägar vet man aldrig riktigt hur det blir, det går inte att jämföra med hemmacykling.

Väl iväg är känslan finfin, lagom varmt och det flyter på bra. Rätt trist vägsträcka efter Havelock med mycket trafik och så småningom kommer vi till ett turisthål med ett ställe där folk ligger i klasar och badar, Pelorus Bridge. Här säger Garmin att vi ska ta vänster och ta en annan väg än den stora huvudleden. Garmin har ju lett oss rätt till 97% av tiden här så det är bara att göra som den säger tänker vi.

Badmecka

Vis av erfarenhet när man ska ta avtagsvägar här – se till att alltid ha fyllt på med energi, man aldrig vet när det finns möjlighet att få i sig något att äta/dricka på dessa avstickare. Så, vi tar en kaffe och glass vid turisthaket innan vi kör vidare.

Fikastopp vid Pelorus Bridge

Garmin verkar nöjd med att vi svängt vänster och det är asfalt så allt är fortsatt väldigt bra. Det börjar gå lite uppför och snart blir det grus. Cykeldatorn säger att det kommer en stigning och det börjar kännas även i benen. Nu har solen börjar värma ordentligt också så svetten börjar droppa i pannan.

Återigen fina vyer!

Uppför går det nu hela tiden. Cyklarna går fint på gruset och ja, vyerna är som vanligt supernice. Det här är livet!

Rätt snart börjar det bli grövre stenar i vägen, som också byter färg. Från vit till röd. En röd väg är sällan bra med en touringcykel fylld med packning och smala däck.

Ingen bra väg..

Ulf kollar på Garmin och säger att det här inte ska hålla på så länge så vi får nog fortsätta på den här vägen tills vi är på toppen.

Ingen bra väg nu heller

Den här vägen. Den går väldigt mycket uppför. Det är väldigt mycket stora stenar precis överallt. Jag hade behövt en traktor eller en Batmobil för att kunna köra uppför den. Det är bara att hoppa av och börja gå. Upp. Upp. Upp. Cykeln med packning & med cykelskor på fossingarna är fasiken inget lätt att släpa på här ska jag bara be att få säga.

Garmin suger just här

Ulf har tagit sig upp lite före mig och tittar man på bilden ovanför så har han roat sig med att döpa vägen och skrivit namnet på trädet. Hell Road. Exakt.

Mellan varven säger Ulf ”Garmin säger att stigningen är slut nu” och ”jag tror att det bara är nästa krön kvar innan vi är uppe”. Jag är beredd att kasta Garmin i backen och byta apparat till nåt som talar sanning.

Ulf provar det nya sättet att cykla

Nä, det tar aldrig slut. Det blir inte bättre. Vi kommer inte till toppen efter nästa krön. Jag har skavsår från cykelskorna, får spel och måste byta till vandringsdojorna. Det här är verkligen glam-cykling när den är som allra sämst😂

När vi väl är vi uppe blir man normalt glad att äntligen få köra utför. Kruxet här är bara att när vi väl släpat oss upp för den här helt urkassa vägen så är den precis lika dålig att köra utför.

Den lutar hell nedåt i nån monsterlutning och stenarna gör att cykeln slirar mer än rullar. Vi får alltså gå (!) hela utförskörningen med våra packade cyklar.

Det är ju ett stort skämt.

Nu kommer även skavsåren på händerna eftersom vi behöver bromsa medan vi går med hojen samtidigt som den ställer sig på tvären av stenarna och gruset. Jag undrar i mitt stilla sinne hur vi hamnade här och om detta verkligen kan kallas ett normalt sätt att ha semester på? Där och då undrar jag också om någon behöver en ny Garmin. Den bortskänkes.

Mycket kånka denna dag…

För den som undrar så tog denna övning 2 timmar. Så sjukt dålig så den borde aldrig ha gjorts😆

Det blir såklart en totaldiss av den här vägen, det fattar ni. Den är sinnesjukt dålig om man vill kunna köra sin cykel på det sätt den är till för.

När den väl är slut är vi helt under isen & ser då skylten som talar om svårighetsgraden på den – intermediate står det. Medelsvår. Jo tjena! På vilken planet då undrar vi. Nej, Maungatapu Track – du går fetbort för allt som inte har en motor eller vingar på sig.

Hur hamnade vi här?

Humöret var på nåt konstigt sätt ändå överkomligt efter detta. Det är ju bra med alternativträning så vi fick se det som ett sådant pass😃

Sjukaste rundan ever

Efter det här hade vi en liten bit kvar att ta oss till dagens slutdestination, Appleby House & Rabbit Island Huts. Vi fick en försmak av The Tasman Great Taste Trail, längs havet. Det var ett fint avslut på dagen.

Början av Tasmans Great Taste Trail

Boendet var också riktigt trevligt- en strandhut med delat självhushåll. Det vill säga att folk lämnar mat etc som blir över och delar med alla som kommer och bor där. Kul idé och det funkar suveränt.

Rabbit Island Huts
Man betalar via ”Honesty Box”

Det var skönt med ett bra avslut, bara ta nya tag i morgon!

Rundan när vi kört den

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.