Cirka 110 km 850 höjdmeter

Morgonen på Rabbit Island Huts är en perfekt sådan. Solen skiner, vi har frukost i näven med oss till det gemensamma utrymmet där det även finns bröd & kaffe att komplettera med. Hade köpt med oss pannkaksmix för att förgylla dagen med. Här sitter vi och pratar med några tyskar som ska tillbringa fem ytterligare veckor i landet, utöver de redan fem som passerat. Wow, så mycket tid många verkar ha för att resa omkring långa perioder tänker jag och undrar över den magiska formeln för att få det att gå ihop.

Gårdagens släpa-cykel-uppför-ett-sjukt-helvetesberg har satt sina spår idag. Vi är rätt sega och diskuterar om vi ska lägga om dagens rutt mot den planerade. Det är första gången vi bestämmer oss för att byta och slänga om ordningen på dagens och morgondagens runda. Det innebär en lite kortare körning idag och längre i morgon istället för tvärtom.
Ulf vill också åka till ett glasblåseri som drivs av svenska Höglund i närheten vilket passar bra med tiden.

Den rutt vi ska köra – Tasman´s Great Taste Trail– går över Rabbit Island, via en bro och genom ön. Sen tar man en färja över till Mapua. Vi spanar efter kaniner 🐇 men det är dåligt utbud.

Ön är väldigt gemytlig och det är lätt att förstå att turister väller in här om några timmar. Långa, fina stränder och juste känsla. Självklart ingår lite släpa-cykel–i-sanden-träning på trailen vi kör men jämfört med igår finns det inget som kallas jobbigt längre. Huvuddelen av leden är toppen att köra på och vi njuter av att det är lättcyklat.


Vi har inte så långt kvar till färjan när jag får punkafeeling på bakhjulet. Hittills har vi klarat oss helt från punkor, vilket är rätt förvånande med tanke på de terränger vi kört i under flera veckor. Men ja, nu är nummer 1 ett faktum. Det finns fler där hemma som väntat på att detta ska ske eftersom det finns en liten historia kring punkor och filmer i cykelgänget där.
Så, medan Ulf ger sig på punkafix förbereder jag med kameran. Det är ju viktigt med dokumentation när det blir punka och kolsyrepatronerna åker fram😃
Det blev en bra punkafilm och åtminstone jag är jättenöjd. Ulf bjussar på detta säger han och börjar om, denna gång åker pumpen fram istället och vi kan börja rulla mot färjeläget igen.

Vidare upp över denna kust så är det återigen väldigt sköna vyer att se. Det underlättar verkligen att cykla när vyerna är fina och idag är det så i princip hela dagen. Njutcykling. Känns som vi är lite värda det efter den där skitrundan igår.
Vi kommer till Kaiteriteri där en fin mtb-park är en del av trailen och till min stora lycka är det lite ny djungelkörning! Det här är en jättefin bikepark med lättkörd terräng så det går fint att köra med våra cyklar.



Några kilometer senare kommer vi ut på vägen igen och passerar turisthålet på orten Kaiteriteri där alla verkar hänga. Det badas, äts glass och det pågår en massa olika aktiviteter. Här ska man va om man vill vara badturist känns det som.

Vi har bara några kilometer kvar upp till Marahau där vi ska sova på B&B Matamanu Lush. Orten ligger precis vid starten av Abel Tasmans Nationalpark. Inloppet kantas av lågvatten och strandremsor och det är en viss vykortsvarning.


I Marahau möts vi av vattentaxis – stora bilar med flak som är fyllda med kayaker och andra vattenleksaker. Det sitter människor i dessa, uppepå båten. Hm, annorlunda upplägg men det verkar ju funka bra här😃
Boendet vi ska till är ett airBnb. Det ligger uppepå en liten höjd, egen ingång och lite undanskymt med en utsikt som heter duga. 200 meter längre bort är entrén till nationalparken som ska vara vacker, tänker att vi tar en promenad in i morgon bitti för att inte missa det.

Middagen blir nere i byn, klockan är strax över 20 och det är rätt lugnt på den lilla orten. Folk här bor i husbil & tält och är här för ett aktivt friluftsliv. Miljön är väldigt behaglig och jag känner direkt att jag skulle vilja vara kvar längre än bara den korta tid vi ska vara här. Det är väl bra med mersmak så platsen får läggas på minnet för ett eventuellt återbesök i framtiden.

Sen är det bara att gå tillbaka och vila ögon och ställa klockan på 06:45 så vi kommer upp och får tid i Nationalparken i morgon bitti. En bra dag utan släpning av cyklar i eländig terräng👍
